.

Efter pissiga dagar med jobbiga ungar (mamman är i Paris, dom saknar henne och tar ut detta på mig, inte på ett positivt sätt), men helt plötsligt när jag sitter och lyssnar på min helt värdelösa The Voice liknande franska hiphop-kanal som bara spelar 5 låtar, så sätts "No Woman, No Cry" på med Bobban. Jag blev så lycklig i hjärtat och kände att nää, everything is gonna be alright! Torsdagar är en tuff dag med jobb och mycket skola, men Dana är tillbaks från England och vi ska luncha och sen så ordnar sig nog resten.
Det var typ 100 år sen jag lyssnade på Bob Marley, men gud vad härligt. Jag vill ha sommar.