Grand-Mére est à la maison
Iaf det positiva med att farmor är här. Farmor är en fantastisk kock! Jag vill kyssa marken hon går på! Jag får fransk grönsakssoppa varje kväll, ratatouille (helt underbar fransk grönsaksröra med aubergine som bas), färskt kött, färskt bröd och en massa youghurt. Je suis contente. Det enda jag inte klarar av är sättet hon steker köttet på. Ca. 45 sek på varje sida. She's french and she likes her meat raw. Jag har försökt, verkligen, jag smakar på allt här, men när köttet ser ut som det gjorde när man tog ut det ur kylen, så går det bara inte. Men hon steker det som medium för mig. Det får väl duga.
En annan sak, jag är extremt förkyld, blivit smittad av mina små monster och har nu köpt en massa, massa medicin mot detta, receptfritt på apoteket. Frankrike är allt bra ibland, hemma dras man med en förkylning i ett halvår, här knaprar man piller tills den försvinner. Härligt va?
La Galette des Roi
Det finns en som ursprungligen kommer från Paris och den heter La Galette des Roi (den kungliga galetten) och är som ett stort wienerbröd stoppad med marsipan. It's to die for! Sen har vi den andra som är mer som en brioche och den härstammar från Provence, så den är populär här och den är mer som en äcklig sockerkaka dekorerad med pärlsocker och snuskig glaserad frukt.
Idag var det Galette-fest på Julias tennisklubb, niiice har ätit hur mycket som helst! Fast inte av den äckliga.
...
Och priset som årets au-pair går till...
Iaf, efteråt så tänkte jag att nu, nu ska vi hade mysigt jag och min lille tjej. Vi ska promenera i skogen och kolla på berget och blablabla. Min värdpappa har förklarat hur man åker, typ du svänger in där och fortsätter tills du hittar en parkering. OK! tänkte jag och gjorde så. Bara det att jag kör en gigantisk bil och det fanns bara en väg för en bil. Jag körde i kanske 20 min åt samma håll och och hittade fanimej ingen parkering, jag tyckte mig skymta ett berg i fjärran, men ingen parkering. Och Julia frågade mig 1000 ggr om vi var framme snart. Så jag var helt enkelt tvungen att vända. Julia suckar och säger "Men då har vi ju åkt hit för ingenting." Så rätt så lillen, så rätt så.
Svenska köttbullar à la Johanna
Yum, tänker ni nu va?
Impressive ha?
Okej, som ni ser så är det nu det börjar gå fel. Jag bränner köttbullarna för att jag har för hög värme och sen kommer städerskan och häller i 1 liter olja och säger att jag har glömt att rulla dom i mjöl. SVENSKA köttbullar sa jag! Jag lyckades iaf rädda dom och resultatet...
..det här! Nice va? Och dom smakar utsökt!
Jag ska bjuda på svenskt!
Eftersom jag har så mycket franska lektioner nu, så har jag knappt någon tid hemma och idag är enda dagen jag har hemma på förmiddagen och jag tänkte att jag skulle göra svenska köttbullar till min franska familj. Som tack för att Rafa fick stanna hos mig i 6 dagar och för att dom är rätt goa helt enkelt. Skulle gjort det igår egentligen, men det är tydligen omöjligt att hitta köttfärs i den här stan (ok, jag har bara kollat i två affärer) men ska på jakt idag igen, antagligen till slaktarn. Yes, här i frankrike köper vi vårat bröd hos bagarn, våra kakor hos konditorn och vårat kött hos slaktarn. Jag har sett hur dom ser ut, myyysiga. Slaktarna alltså. När jag var i Grekland på Sofias systers bröllop i sept. 2009 så besökte jag och mamma en köttmarknad (don't ask me why, typ kultur elle ngt) och där stod dom i sina blodiga förkläden med ciggen hängandes från läppen och slaktarkniven i näven. Myyyys! Såg en på gatan häromdagen och han var precis lika mysig som dom grekiska. Mmm, lookin' forward to it.
Och sen har vi ju det gamla vanliga problemet, jag är inte en mästerkock precis, så wish me luck med matlagningen. Det borde gå hyfsat nu när frun i huset har märkt kryddorna så att jag ska veta vad det är. Snällt va?
Myser med min 2-åring
Har vart på min pisskurs som jag inte gillar och antagligen kommer bli kickad från, visste ej hur det funkade med sjukanmälningar och jag har en del på hög. Löste av pappan och kom hem till en sjuk sovandes 2-åring som vaknade och skrek efter sin pappa i typ 1 timme. Lyckades lugna honom och nu sitter vi här och myser framför Shrek 2. Min unge är cool, han kan både high five och fistbumps. Härlig kille, va?
Johanna = Yolanda!?
Okej, här i Frankrike uttalas mitt namn som Joanna (eller Sanna som Rafael säger) fast med fransk dialekt, svårt att skriva, men det låter verkligen inte som Johanna. Och varje gång jag säger mitt namn på svenska, Johanna, så nickar folk och säger "aaaahhh" och sen visar det sig att dom trott hela tiden att mitt namn är Yolanda. Men när de ser hur det stavas utbrister de "Ahaa, Joanna!"
Nej för fan! Aja, okej då. Men kalla mig bara inte för Yolanda.
Yolanda är tjejen som numera bor i Frankrike. Hon är tjejen som lär sig nya saker varje dag. Hon passar barn, fixar bilar, hon slänger sig med franska uttryck som "Ohh lala!", dricker röd vin och öl. Och äter ostron och endast en bit baguette till frukost. Hon är helt enkelt den franska versionen av den svenska Johanna som ni justed to know back in Gothenburg. Hon kan även några ord på portugisiska som hon gärna och ofta använder tillsammans med kroppsrörelser som ex. Friooooo...! som betyder kaaaallt (viktigt att röra händerna upp och ner längs armarna och visa tydligt att du fryser)
Btw, såg precis att det ser ut som att jag har en polisong till höger, jag ser ut som Ronny & Ragge hahahahhaha! Bilden är faktiskt inte smickrande överhuvudtaget. Men jag bjuder på den. Eller nått..
Les Soldes en France
Fantastiska bilder va? Fv. byxdress från HM 10 euro, jacka HM 15 euro, flarybyxa HM (eller crazypants som Rafa hade uttryckt sig) 15 euro och halsband 4 euro Bijoux Brigitte.
Rafa and me <3
Den 19 jan 2011 har inte vart en bra dag för mig asså. Barnen är sjuka och Jeromes flyg blev inställt så han är fast i Italien över natten, mamman är i Paris och jag blir ensam med två sjuka barn över natten. Happy times! Inte nog med det så lämnade min bästa vän i Aix-en-Provence mig idag. Hon har bott i mitt rum i typ en vecka nu och vi hade världens bästa helg tillsammans och idag, runt lunch tid, skulle hon åka in till stan för att ta bussen till Paris och jag skulle köra henne. Men nu blev det så att jag var tvungen att köra flickan till doktorn in a rush, vilket gjorde att jag var jättestressad och hann bara ge henne en snabb kram. Jag kunde knappt hålla tillbaka tårarna, men var så stressad, så istället körde jag med flickan i bilen, storbölandes. I just couldn't help it. Jättestabilt att möta chefen hos doktorn, lämna över hennes dotter, gråtandes som en idiot. Emotional wreck, sån är jag, jag fäster mig vid personer and looove them.
Det roliga är att jag inte gillade henne först. Vi träffades min andra dag här och min första tanke var "Fan, hon är den enda jag känner här, nu är jag stuck med henne.." Tänk vad fel man kan ha! Man ska alltid ge folk en andra chans. Och även om hon har drivit mig till vansinne tusen gånger som ex. när vi var i Marseille och blev lämnade själva uppe på ett berg för att vi missat tåget pga. henne. Värre tidsoptimist finns inte (och yes, hon är värre än mig, jag får panik varje dag med henne), och nu är hon en väldigt nära vän till mig och jag saknar henne otroligt mycket redan. Alla mina minnen härifrån är med henne, allt jag upplevt här är med henne, it will not be the same without her... Känner mig liksom tom, min trygghet här i Aix har åkt. Tack Rafa för att du har gjort mina första två månader här i Aix underbara, vi ses i São Paolo till hösten chérie! <3
Jag och Rafaela våran sista utekväll
Välkommen till mitt dårhus
Vi har myst en massa, det är därför jag också håller på att bli sjuk, och dom vill ha uppmärksammhet hela tiden. Om jag är med den ena, så gråter den andra. Om jag torkar Julias hår, så lägger sig Rafael på golvet och snyftar. Nu skriker dom efter mig i soffan, back to work.
La Garage
Äntligen har jag lyckats fixa bilen! Efter 3 försök! Här skickar man ut mig, som pratar knagglig franska och så ska jag försöka laga bilen. Vi första försöket hittade jag stället efter många om och men, men hittade inte ingången. Eller det gjorde jag, men jag fattade inte att det var ingången. Je ne suis pas foulle, je te promets.
Andra gången åkte jag dit, pratade med killarna, trodde att jag förstått (jag fattade ingenting) och satt och väntade på att dom skulle ringa mig, vilket dom gjorde efter 3 timmar, men jag la på för jag trodde att det var en telefonförsäljare. D'accord, je suis un petite peu foulle.
Idag när jag fått en tid, så ringde jag upp min värdmammis och hon fick prata med verkstadskillen och jag kunde lungt och säkert lämna bilen, shoppa, hämta den när den var klar på en avtalad tid. Kul att alla visste vem jag var där utan att ha träffat mig, "Är det du som ska hämta picasson?" Vaaa!?? Jag vet la inte va bilmodellen kallas..
L'arret de Bus
Jag vid busshållplatsen igår. Jag visar upp den fint eller hur? I totally should be a model.
Crazy friday
Killarna här är roliga, svåra och förstå, kulturkrockar utan dess like! För det första så ger de inga singnaler om de gillar en eller inte, de pratar med en, men det är typ så ; Jaha, han vill vara min vän, skoj. Eller så är det helt åt andra hållet. Dom dyrkar en och och typ kysser marken man går på (rätt nice asså). Man blir fruktansvärt förvirrad av detta. Och en annan sak som är kul här är att om man redan står och snackar en med en kille, så hindrar inte det killar från att komma fram och stöta på en typ 100 grr. Dom kör lite på "I don't see a ring on your finger"-filosofin.
Det är svårt att förklara och berätta om alla crazy people här, men vi träffade;
Pineappleguy En kille med ananasfrisyr, typ som doktor alban, som brukar fråga om jag är rädd för honom.
Fluteguy En kille som dyrkar marken jag går på moahaha. Har en fetishm för blondiner. Brukar spela the imaginary flute till rockmusik.
Sylvain the Stalker En kille man inte ser så ofta, men som gillar mig och har ett superminne om hur jag såg ut förra gången han såg mig. "Last time, u had a ponytail. And a blouse. Why didn't u call me?"
Charles Rafa's love of her life. Han vill always make a party. Har minst 4 flickvänner, gillar att ta sig mellan bena när han dansar och hånglar med alla sin tjejkompisar.
Mathieu's gay-friend Han gillar knark. Är faktiskt inte gay, men gillar knark och smink. I fredags var han så glad över att han skulle get lucky att han high-fivade alla sina vänner. Han har det inte lätt denne.
The Hair Smeller När jag träffade honom första gången så luktade han på mitt hår och frågade om jag var svensk. Jag träffade honom samma kväll som Sylvain the Stalker. Det var inte en lätt kväll för mig.
Och en massa fler. Aix är underbart helt enkelt.
Jeudi
Thalmo och Rafaela på Le Scat
Nyhetstorka
Nä, nu ska jag torka tårarna och mysa med min sjuka bebis. Kanske inte det bästa, men man kan inte säga nej till en gråtande 5-åring som vill kramas. Så inom ett par dagar så borde jag har fått besök av Gastro (fransk magsjuka). Puss och kram!
Elle est malade
My last view of Barcelona
Triumfbågen. Il est beau, eh?
My weekend in Barcelona, 9 jan
Sen körde vi en favorit i repris, mer libanesisk mat. You can never eat to much hummus! Och efter det så åkte vi inte till Las Ramblas och sedan stranden. Åhh vilket privilegium det är för folk som bor nära stranden. Vi tog en glass och gick längs stranden and that was it. Sen var det time for me to go home. Tack Barcelona, vi ses snart hoppas jag. Världens bästa stad <3
My weekend in Barcelona, 8 jan
Efter mat och en tvåtimmars shoppingtur i El Corte Ingles (giganstiskt varuhus, vi tappade bort oss) så strosade vi längs Las Ramblas och kollade på folk, det flockas av gatukonstnärer där som utför de mest underliga ting. Vi tog oss tillbaks till vårat hostel och gjorde oss i ordning för en kväll på stan i Barcelona. Vi gick till en klubb som hette Opium och det är en historia i sig, men det var skitkul och jag missförstod en massa (was probably too drunk) och så hände det en massa skoj. Som att jag hade en egen livvakt i form av Anna, den långa tjejen till vänster om mig. Hon slog bort alla killar som ens tittade åt mitt håll och erbjöd sig att "punch someone". Men vem gillar inte en cockblock?
